Svärfar har idag bott 40 år i Sverige så därför har han bjudit ut oss på restaurang för att fira. Han var en utav de första invandrarna som kom på 70-talet i hopp om att Sverige hade bättre arbetsmöjligheter än i Tunisien. I Skellefteå så var man definitivt inte van med människor från andra länder och här så blev han snabbt en snackis bland folk. Som 14 åring började han sin karriär som svetsare så han hade stor kompetens och yrkeskunnande och jobb fanns det gott om. Till att börja med så arbetade han med att tillverka släpvagnar men har sedan 35 år tillbaka arbetat på Bilbolaget och är idag en utav Sveriges absolut bästa ramriktare.

Nu så börjar han närma sig pensionen och längtan till Tunisiens varma klimat gör sig påmind. Men jag hoppas och tror att längtan till barn och barnbarn är större för vi vill ha vår farfar nära. Nog förstår jag om han skulle vilja spendera lite mer tid i sitt hemland än vad som tidigare varit möjligt för det hade inte jag heller tackat nej till men det får inte bli mer än någon månad per år. Nu så har han ju bott 40 år i Sverige och 20 år i Tunisien så även om han skulle förneka det så kallar jag han då för ”svensk”.