idag så var det ett nytt besök på lasarettet men vi behövde inte åka till Umeå denna gång och det kändes otroligt skönt.

Denna gång så gjorde läkarna ett ultraljud över buken för att se njurarna och levern. Även höfterna undersöktes noggrant. Och även denna gång så kunde de inte hitta några avvikelser utan allt såg jätte fint ut.

Detta var den sista undersökningen som Kliniskgenetik remissat oss till. De sa såhär till oss; eftersom ni inte har några genetiska avvikelser i era släkten så tror vi inte att Melvins avsaknad av armar är en genetisk fråga men för säkerhets skull så ska vi undersöka hjärta och buk, för visar det sig att det är nått avvikande på dessa kroppsdelar så kan det handla om genetik ändå.

Men nu har vi bevisat att killen är fullt frisk och mår alldeles prima. Det betyder att vi nu kan stryka bort den genetiska frågan och konstatera att det är så otroligt många komponenter som ska bindas samman när ett barn bildas och ibland så händer det saker som inte går att förklara varför det blivit på ett visst sätt.

Jag har ett vetenskapligt tankesinne och tror inte så mycket på högre makter eller liknande och har därför mycket svårt att acceptera att det är slumpen som har gjort att just mitt barn föddes utan armar. Jag behöver inte förstå men jag måste acceptera att allt inte går att förklara här i världen hur mycket jag än skulle vilja ha ett svar. För egentligen så spelar det ingen roll, jag har en jätte fin liten kille som sover så sött bredvid mig och jag kommer att älska han exakt lika mycket vara sig med eller utan armar.