december 6th 2012 archive

Röntgen & handkirurgen

Idag så var vi återigen till Umeå och denna gång så hade vi ett möte med en av Sveriges bästa handkirurger.
Vi började med ett besök på röntgen och tog en bild på bålen och axelpartiet. Snabbt var det avklarat och sen så hade vi två timmars dötid till nästa besök.

Vi fördrev tiden genom att gå till samtliga mottagningar som vi besökt för att samla in reseräkningar så att vi kan få lite ersättning för resorna som vi gjort.
Sen så besökte vi kaffe och te affären och shoppade lite gott åt oss själva. Saffransskorpor, glögg och kvalité choklad hade vi i påsen därifrån.
Sen åt vi lite middag i restaurangen som dessvärre inte var nå vidare.

Mötet med handkirurgen var kort men givande. Tre läkare tog emot oss varav den ena är en av landets främsta handkirurger. Vi tittade på röntgenbilden och han förklarade vad som sågs på bilden. Om jag kort ska förklara så har lillgubben jättefina nyckelben och skulderblad men inte någon tillväxt av armben. Han har två synliga små gropar på vardera axel och detta förklarade läkaren är en påbörjad av armutvecklingen som aldrig blev av. Vi upptäckte däremot något nytt och det är att i en utav groparna så har det börjat växa en liten nagel. Vi kom överens om att det inte behöver göras något åt detta nu men blir det besvärligt för Melvin i framtiden så måste vi operera bort det.

I övrigt så ser vi ingen anledning till att Melvin skulle behöva någon protes delvis för att det inte finns någon bra på marknaden men även för att han måste lära sig använda det han har. Läkaren skulle ändå konsultera en till specialist i Örebro men personligen så gillar jag inte protestänkandet.

Läkaren som vi fick träffa idag kändes väldigt kompetent och duktig och nära pensionsåldern. Precis som vi hört av flera andra så hade även han aldrig sett ett barn med samma funktionshinder.

Melvin charmade då alla och det är svårt att inte skratta med han när han sätter igång med sitt prat.

20121206-223949.jpg

Öppna förskolan

Det var någon vecka sedan som vi var på öppna men idag så tog vi oss äntligen dit. Det såg ut som att Melvin trivdes och han skrattade gott när jag lyfte han högt upp i luften till en av sångerna. Men att våga kasta upp han i luften och sen fånga han vågar jag inte göra. Det blir som att försöka greppa en boll utan att trycka för hårt och risken är alldeles för stor att jag misslyckas. Vid sådana kast så hade det nog varit en fördel med armar så att man kan gripa tag under dem.

Nu är då killen helt slut och vi ska strax göra oss klara för att åka och träffa läkarna i Umeå.

20121206-122952.jpg