Efter en trög start på dagen så har tvättmaskinen fått jobba hårt här hemma. Josef vaknade då på ett strålande humör och jag märkte inte av nattens otrevligheter ett dugg. Men självklart så fick han stanna hemma och följde med oss in till lasarettet och för att handla.
Idag så hade vi nämligen en tid inbokad på röntgen för att göra en ny koll av Melvins höfter. Erna vår barnläkare är nämligen väldigt mån om att de utvecklas normalt eftersom de kommer att belastas mer än vad exempelvis mina gör. Det finns inget som indikerar på att de inte gör det men läkarna vill väll vara extra noggranna. Det blev en ganska så snabbt besök eftersom röntgen avdelningen sköts som ett rullande band med patienter in och ut hela tiden. Melvin var jätte duktig och låg helt stilla trots att vi höll fast bägge bena i raklångt läge. Det som är lite tråkigt vid sådana här besök är att man aldrig får veta hur bilden såg ut bara om den blev bra eller inte. Utan man får glatt vänta på ett telefonsamtal eller brev när läkaren gått igenom bilderna. Men jag känner mig inte det minsta orolig.
Efter lasarettet så stannade vi till och åt hamburgare innan vi åkte till ICA för att handla. Allt flöt på smidigt tills vi kom till kyldisken och jag plötsligt ser hur Josef böjer sig framåt. Jag hinner inte reagera innan det är försent men tur i oturen så kom det i overallen och inte i kundvagnen. Snabbt upp ur kundvagnen och halvspringandes tar jag mig till toaletten. Torka, trösta och småskratta åt eländet är det enda jag kan göra. Morfar betalar varorna medan jag sliter av han kläderna. Det går inte att åka hem iklädd enbart blöja i minus sex grader så jag försöker torka av kläderna så gott det går. Jag förstår ingenting, hela förmiddagen så har han varit hur pigg och glad som helst men tydligen inte helt frisk ändå. Ni kan tycka att jag är dum som drog med han in till stan men jag trodde verkligen att han var frisk. Efter två timmars vila så vaknar han igen lika pigg och glad så jag fattar inte vilken konstig bakterie som är där inne. Ingen mer har kommit efter det och klockan är snart 23:00 så jag håller tummarna.
För att få lite luft på eftermiddagen så går vi ut och leker lite i snöhögarna vilket kändes väldigt välbehövligt för oss alla tror jag. Det har nämligen varit en fantastisk dag med strålande sol och prognosen för imorgon säger att vi ska få mera D-vitamin att lapa i oss.
Kvällen har varit lugn. Jag och Josef har badat bort alla rester av maginnehållet och så har vi myst i soffan och inväntat pappa. Pappa har nämligen varit borta och jobbat sen i måndags morse och vi har längtat så efter han. Jag fick två överlyckliga men trötta pojkar när pappa äntligen kom hem en stund efter att Gladiatorerna börjat. Puss och kram och sen hopp i säng.
Nu så säger även jag god natt och hoppas att ni får en trevlig helg! 
