februari 12th 2014 archive

Älskade lilla Annelie

Josefs bästa kompis och tillika vår grannflicka har de senaste månaderna varit sjuk. Med mammans tillåtelse så lägger jag nu upp det hon publicerade i sociala medier så att ni ska få en bild av situationen. Den senaste tiden har jag läst så mycket negativt om sjukvården men detta är ett bevis på att för de mesta så gör de ett fantastiskt arbete.

Måste bara säga att jag är imponerad av sjukvården och vår barnläkare! För mindre än 2 månader sedan så märkte vi att det var något konstigt med Annelis ögon. Vi sökte hjäpl hos BVC och blev direkt skickade vidare till läkare på vårdcentralen, sedan vidare till barnläkare och ögonkliniken redan samma dag. Vi åkte bort över jul och när vi befann oss i Tärnaby på mellandagarna så blev Anneli sämre, hennes högra öga skelade massor och hennes ögonlock såg väldigt trötta ut. Vi ringde sjukvårdsrådgivningen som bad att få återkomma då de skulle konsultera läkare i Umeå. Efter mindre än en kvart så ringde en läkare från sjukhuset i Umeå upp och bad oss komma in redan samma dag. Vi blev inlagda och ryggmärgsprov togs samt att de röntgade hennes hjärna och tog en massa blodprover för att kolla infektioner, bland annat borrelia vilket kan ge liknande symtom och utreda om hon hade några tumörer. Tack och lov hade hov varken tumörer eller borrelia och vi kunde för tillfället andas ut. Vi fick åka hem efter 2 nätter på sjukhuset och helt enkelt bara vänta på alla provsvar. Efter några veckor med en riktigt trött och slö tjej kom svaret, ett av blodproven visade sig vara positivt, hon hade antikroppar i blodet som tyder på att hon har en autoimmun muskelsjukdom. De utredde henne för denna för att hon visade typiska symtom. Det är nämligen väldigt vanligt med hängande ögonlock vid denna diagnos. Vi trodde dock aldrig att det skulle vara just den sjukdomen då den väldigt sällan drabbar barn.. Åtminstone hoppades vi på att det bara skulle vara någon svit efter förkylning eller så. I vilket fall, vad jag ville komma till med allt detta, är att nu, knappt två månader senare, så är Anneli inne på sin andra behandlingsdag av 3 med medicin intravenöst mot denna autoimmuna sjukdom. Och om mindre än 2 veckor är vi kallade till neurologen i Umeå på en träff med både honom och sjukgymnast. Det tycker jag är helt otroligt! Vi har verkligen blivit tagna på allvar sedan första samtalet till BVC gjordes den 20/12 och Anneli har sedan dess både hunnit få sin sjukdom diagnostiserad OCH behandlad! Nu håller vi bara tummarna för att behandlingen fungerar som den ska och att sjukdomen klingar av, vilket de säger är en möjlighet då barn har bättre förutsättningar än vuxna när det kommer till denna sjukdom. Det är tufft att se sin 3- åring orkeslös och trött och att behöva hålla henne hemma för att hon inte orkar vara med kompisarna på förskolan. Men från och med nu är vi övertygade om att det bara kan bli bättre!