Barnen har nu varit hemma en vecka med pappan deras och det märks tydligt att det var välbehövligt. Nu är det inte bara mamma de ropar efter när de behöver hjälp med något och inga tårar föll längs kinderna när jag begav mig ut på en liten joggingtur idag. Vi har haft två glada och harmoniska barn i veckan och det är så underbart att se hur de nu leker med varandra. Som exempel så hade vi rensning av garaget idag och då fick Josef den briljanta iden att han skulle göra en skattkarta av en bit kartong. Så vi hämtade kritorna och de målade. Sen så gick de runt i huset och gömde skatter och letade efter dem. Melvin vill göra allt som storebror gör och Josef är omtänksam och hjälpsam då Melvin inte riktigt får till det.
Imorgon så är det förskola igen vilket jag ändå tror att de längtar efter och förhoppningsvis så ser vädret ut att bli fint så får de springa av sig lite energi. Lite synd är det att snön är på väg att försvinna, även fast jag längtar till våren men med tanke på Melvins nya upptäckt så är det trist. Fröknarna var nämligen lyriska sist jag hämtade han och berättade hur han själv lärt sig göra fart med pulkan nedför den lilla backen de har genom att gunga kroppen fram och tillbaka. Övriga barn hade snappat upp tekniken så nu behöver de ”aldrig” mer putta på pulkorna.
Nu sover alla gott och även jag ska släcka lampan så att jag är pigg inför omtentan i matte imorgon.
God natt!