Nu har det hänt så mycket här hemma och jag ivrig på att berätta alla roliga nyheter så nu startar vi upp bloggen igen! Jag struntar i att designen just nu ser tokig ut och det är synd att jag inte fått igång hur jag lägger upp videofilmer än, för det är framför allt en filmsnutt som jag skulle vilja visa för er. Melvin har nu på riktigt börjat att gå!!! Det lossnade för han i helgen då han och jag var på ett läger för barn med multipla extremitetsskador i Stockholm. Vi var ute på gräsmattan och lekte då han sa ”mamma jag gå själv nu”. Okej tänkte jag och släppte taget och ungen promenerade fram och tillbaka utan problem. Sådan lycka som sken i ansiktet då alla började heja och jubla är obeskrivlig att återberätta. Sen dagen efter så sa han bestämt till mig på morgonen då jag frågade om vi skulle pröva gå lite? ”Nej mamma, inte idag, gå imorgon”. Så dagen efter ville han inte, men sen på söndagen då vi kom hem till morfar och moster Cissi så visade han med bravur sina färdigheter och till och med sparkade fotboll. Sen har det fortsatt och nu vill han gå mest hela tiden. Men fallen är läskiga och efter första dagen på förskolan så hade han två sår i pannan. Men det är inte så lätt när man inte har något att ta emot sig med så fler sår kommer det att bli, men hoppas att vi inte blir stamkunder på akuten. Men ibland lyckas han ramla på rumpan och då säger den kloka ungen ”jag ramla rumpan, ställa sig upp och gå”.
Sen så har han även börjat lite smått att äta med fötterna. Korsetten är dock ett stort hinder men övning ger färdighet.
Lägret var för övrigt oerhört inspirerande och givande för oss. Melvin fick träffa flera barn med liknande funktionshinder och jag fick diskutera med föräldrar och lyssna på föreläsningar av vuxna som har extremitetsskador samt kostrådgivare och arbetsterapeuter.

Josef i sin tur blir bara större och större även om även han ibland behöver få krypa upp i famnen och gosa en stund. Han är en legobyggare ut i fingerspetsarna och generellt så sitter vi nog minst en timme om dagen på hanns rum och bygger olika kreationer. Väntar på remiss till ögonläkaren då skelningen är rätt påtaglig kvällstid och logopedmöte väntas till veckan.

Själv så har jag kämpat med matten och byggkonstruktion och skrev min första tenta i tisdags. Arbetet med fasadbytet på norrgaveln går sakta men säkert framåt. Vi måste kämpa lite till så vi hinner färdigt innan snön dyker upp. Hade svårt att hålla mig för skratt då jag igår åkte till plåtslagaren och bad han göra tre överbläck till fönster. När jag talat om för han hur jag ville ha det så tittade han konstigt på mig och frågade om det var jag som byggde? Självklart svarade jag och ett ”wow” fick jag tillbaka. Lite konstigt att gubbar inte förstått än att det är tjejer som kommer att ta över de flesta yrken inom en snar framtid…

Nu blir det fredagsmys för hela slanten för imorgon lämnar vi bort barnen en stund och plockar fram hammare. Kan väll även tillägga att min kar inte är helt oduglig. Jag berättar vad som ska göras och han står för det tyngsta handarbetet som rivning och slå dit alla miljontals spikar. Teamwork!