MITT MIRAKEL

Varken jag eller R har så många mor och farföräldrar kvar i livet, så det var riktigt roligt när min morfar 92 år gammal idag kom på oväntat besök. Vi var på väg in till stan med barnen för att strosa och shoppa lite när de ringde och sa att de snart var hemma hos oss så det var bara att vända. Min morfar som är född i Finland och levt i Tornedalen hela sitt liv har aldrig lärt sig svenskan och jag har bara snappat upp ord av tornedalsfinskan. Men även fast kommunikationen inte är den bästa så är det ett starkt band av förståelse och kärlek. Jag vet att han förstår vad jag säger men knepigt är det då det är enväga. Men barnen blev jätte glada och även fast det var 1 1/2 år sen vi sågs sist så tog dom han till sig och ville visa alla sina leksaker. Det sötaste var när Josef bad morfar sätta sig ner i soffan med han för att visa sitt skylandersspel. Där satt de tillsammans i ca 15 min och spelade tills fikat var färdigt. Min morbror som också var med ( även han rolig att se igen) förklarade sedan att morfar trodde först att det var en stor tavla som vi hade uppsatt på väggen och han var helt chockad över hur mycket leksaker det var överallt 🙂
Det är klart att det skiljer rätt mycket mellan 4 generationer men grunden är ändå densamma.

Hoppas även ni har gjort något trevligt i helgen.

Hönsmamman i mig kom fram idag. Skrubbsåren blir bara fler och fler och detta är ett av resultatet av dagens krascher. Måste få pröva samtidigt som det inte får vara farligt. Vilken jobbig balansgång det är…

I helgen så fick vi faktiskt lite barnvakt och då nyttjade vi tillfället och smet iväg på en kvällsbio. Interstellar heter filmen och efteråt så kunde vi bägge konstatera att det var den bästa filmen som vi sett på riktigt länge. Och då är vi ändå riktiga filmslukare. Är du det minsta intresserad av rymden och fysikaliska lagar som jag är så vågar jag nästan lova att du kommer säga att det är en otroligt välgenomtänkt och välgenomförd film.

Trots att jag är född och uppväxt i Stockholm så har jag aldrig varit på Junibacken som ligger ute på Djurgården. Men idag bestämde vi oss för att göra en utflykt som gick just till detta resmål.
Jag hade nog lite för höga förväntningar med tanke på vad det kostade att gå in och ett besök på helgen var nog inte det smartaste. Proppat med folk och en ljudnivå som man fick huvudvärk av efter en timme.
Men sagotåget som de har är definitivt en upplevelse som man inte får missa. Synd bara att Melvin tyckte det var läskigt och grät genom halva färden medan Josef satt som förstelnad och njöt. Sen han vi även med att se en teaterföreställning vilket barnen älskade. Men några fler besök kommer det inte att bli utan istället riktar vi in oss på Naturhistoriska museet och Dinosaurie utställningen vid nästa Stockholmsresa.

Tänkte bjuda på en nyupptäckt stockholmspärla som vi idag besökte.

Det är en helt nybyggd lekpark nedanför Henriksdal, mot vattnet och de nybyggda husen som nog tillhör hammarbysjöstad. Fantastisk fint och väl genomtänkt. Små inredda hus i flera våningar och broar som förband dem med varandra. Båtar, klätterställningar och små kullar att klättra på fanns där även och mycket mer. Barnen var helt lyriska och sprang runt i en timme innan kylan blev för påtaglig och vi gick hem till en barndomsvän till mig och fikade.

Som ni säkert redan vet så gästade jag och Melvin idag tv-programmet Malou efter tio som sänds på TV4.

Tänkte kort berätta lite med egna ord om vår dag och för den som inte sett klippet och är nyfiken så finns det på TV4 play.

Taxin kom i alla fall och hämtade upp oss vid 8:20 på morgonen och det är en resa på ca 40 min i Stockholmstrafiken bort till Gärdet.
När vi kom fram så blev jag ganska omgående uppskickad till sminket medan barnen och pappa R fick gå in i greenroom och fika. Jag hade fått veta att vi skulle vara i sändning ungefär vid 10:30 men nu hade de ändrat sig och vi skulle in först. Kanske lika bra det då nervositeten han inte krypa sig på. Innan det var dags så han jag då dricka en kopp kaffe, hälsa på Malou och snabbkolla så Melvins blöja var torr. Sen var det dags att gå in i studion. Då jag aldrig någonsin medverkat i en tv-produktion så hade jag heller ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. Men vad jag kan berätta är att studion är ofantligt mycket mindre än vad som upplevs genom tv-rutan. Fick även titta in och se hur Nyhetsmorgon studion såg ut och även den var ganska kompakt men mysig.
Väl inne i Malous studio så kan man lätt tro att det är tio kameramän, ljud och ljustekniker, producenter osv. Men faktum är att vi var nog högst 9 personer där inne och då är pappa R och Josef inräknade som fick stå bakom kamerorna och titta.
Själva intervjun tycker jag flöt på bra och ger en ganska bra bild av oss och vårt liv. Självfallet så kommer man alltid på saker i efterhand som att det där borde jag ju ha nämnt, men så är det väll alltid…
Miljön har skapats för att folk ska känna sig trygga och avslappnade och det lyckades de faktiskt väldigt bra med.
Efter intervjun gick vi till greenroom igen och fika lite innan taxin kom och körde oss tillbaka till pappas lägenhet.

Melvin var helt slut när vi kom hem och efter en halv pannkaka så ville han gå och vila med pappa. Under tiden så satt jag och Josef och tittade på Den lilla sjöjungfrun och lekte med småbilarna. Då det snöblandade regnet öst ner hela dagen så var vi inte så sugna på att gå ut men tog ändå en kort sväng till affären. Nu är grabbarna och hälsar på sin farbror medan jag som knappt sovit inatt ligger i soffan och läser igenom kommentarerna som skrivits.
Tack för alla fina ord som ni skrivit de värmer såklart mitt hjärta.

Lite egna bilder från dagen kan jag som avslutning bjuda på.

Mina barn är lite flygtokiga och efter att de själva fått packa sina små ryggsäckar så promenerade de förväntansfulla in på flygterminalen. En timme är ganska lagom att flyga med så här små eftersom man i princip bara hinner fika och pyssla lite innan det är dags för landning igen.
Nu är vi hemma hos min pappa och barnen har nyss somnat tillsammans
i moster Fridas säng.
Imorgon vid 8 bär det av mot tv-huset på Gärdet och jag försöker inbilla mig att det inte är en så stor sak och inget jag behöver vara nervös för. Men nog har jag fjärilar i magen alltid. Vill så gärna få fram mitt budskap om att vi alla är lika värda och som förälder så klarar du så ofantligt mycket mer än vad du tror, så länge du tror på ditt barn och ger det oändlig kärlek. Men jag kan inte vara mer än mig själv och även om det finns så mycket jag skulle vilja säga så hinner man inte det på 15 min. Vi får ta det som det kommer och hoppas att något gott kommer därav.

En helg att hedra de döda med ljus på kyrkogården samt skrämma varandra på alla tänkbara vis. Det har varit en festlig och underhållande helg helt enkelt.
Synd bara att jag varit så ingrottad i mitt arbete att jag nästan missat hela helgen. Men så är det när man går på högskola att då får man aldrig vara ledig, det är bara att gilla läget.
Men min mamma har varit på besök samt även släktingar från Umeå och så har vi ätit gott hos svärmor. Så barnen har absolut inte haft tråkigt och dessutom så åkte de på utflykt med pappa idag så att jag fick lugn och ro framför datorn.
Ansiktsmålning, spindlar och spöken har huserar i huset och en kvällspromenad i det iskalla höstvädret för att tända lyktor är höjdpunkterna för min del.

Att tentaplugga tar otroligt mycket tid och många andra viktiga måsten skjuts undan. Träning som jag kanske inte borde prioritera bort eftersom jag blir pigg av det ryker nästan först. Men då brukar jag istället ta till ett annat knep för att skaka on hjärncellerna. Jag slår på musiken på högsta volym och dansar!!! Dansar runt i hela huset, hoppar från soffan och gör ”masken” på golvet. Stackars den som kommer in då jag sätter igång men hen kanske blir sugen på att vara med 😉
Sen när barnen kommer hem så kör vi ett till danspass efter middagen och båda två har vid det här laget blivit riktigt duktiga på att skaka rumpan…
Så upp och rör på er en låt eller två så får ni igång blodcirkulationen igen.