Jag segrade!

Läggningarna utav Josef har varit tuffa nu under en lång tid som i somras exempelvis när vi var helt ur rytm och pojken ville inte lägga sig förrän 11 på kvällarna. När vi så bytte från spjälsäng till vanlig säng i juli var vi tvungna att börja ligga bredvid han så att han inte sprang upp hela tiden ända tills han hade somnat. Ofta har detta tagit över en timme och nästan varje kväll så har man själv däckat. Detta har varit en bra lösning när vi båda har varit hemma och kunnat ta varannan kväll och kunnat väcka den som somnat.

Sedan Melvin kom så har jag gått och gruvat mig för den dagen som R jobbar borta vilket är ganska ofta för då måste jag ha ansvaret över bägge grabbarna. Fram till idag så har det dock gått jätte bra eftersom Melvin brukar ha sin sovtid precis vid läggningsdags och han har legat i vagnen utanför sovrumsdörren så jag ska höra om han vaknar. Men idag så ville ingen utav pojkarna sova =(.

Efter mycket spring fram och tillbaka så kom jag på en idé att jag skulle hämta en fåtölj och ställa in bredvid sängen. Sen så satte jag mig där med Melvin i famnen och höll Josef i handen tills han äntligen kom till ro. Jag hade förväntat mig mer kamp än det faktiskt blev och vid 21:30 så sov han. (1 ½ timme efter vi började) Det är fortfarande alldeles för sent men ändå en stor seger för mig.

Nu ska jag pröva att vara konsekvent och sitta i fåtöljen istället för att ligga i sängen och om några veckor så kan jag kanske flytta den närmare och närmare dörren tills jag tillslut kan sitta utanför och surfa på datorn medan han försöker somna.  Det är ett tag dit men nu känns det som att jag har hittat ett sätt som jag tror kommer att fungera.

Sen så kommer Josef springande till vår säng mitt i natten men det tycker jag att han kan få fortsätta att göra.