september 14th 2012 archive

Restaurangbesök

Att gå på restaurang med en nyfödd och en 2-åring kan vara en spännande upplevelse! Melvin vill sitta i famnen så det blir att ät med en hand och Josef har myror i brallan som vanligt så han fick gå ut och springa medans vi väntade på maten och sen så tackar jag för dagens teknik där man kan spela barnfilmer på telefonen. Maten var då bra och vi gick mätta och nöjda därifrån. Tack farmor och farfar för middagen men det dröjer innan vi gör detta igen!

20120914-203927.jpg

Genetiken

Igår så fick jag ett brev hem från barnläkaren Calle som arbetar på förlossningen. Han berättade att genetiken i Umeå hade hört av sig och vill erbjuda oss en bedömning av Melvin och ett ställningstagande till eventuell s.k. genetisk utredning. Detta är nått som vi själva har efterfrågat bara för att få stilla vår nyfikenhet till hur vår älskling har blivit så unik. Alla läkare som vi har pratat med och informationen som vi har hittat på nätet säger att detta är en tillfällighet som händer ca 60 gånger per år i Sverige och inte har nått med våra gener att göra, men jag tycker ändå att det kan vara skönt att få det svart på vitt. Och om inte för vår skull så för Melvins del om han vill skaffa barn någon gång i framtiden eller för våra syskon som ingen utav dem har barn i dagsläget. Så vi får väll se när i höst det blir att åka dit.

BVC med läkarkoll

Idag så var vi återigen på BVC för längd och vikt kontroll men även den obligatoriska läkarkollen som sker vid en månad. Melvin fortsätter att växa på bra och vikten ligger nu på 3 760 g och han är 53 cm lång. Även läkarkollen gick jätte bra och han fick en OK stämpel i boken.

Det känns skönt att mitt lilla hjärta växer och mår så bra och förutom armarna så är han precis som vilken annan 1-månaders bebis.

Jag segrade!

Läggningarna utav Josef har varit tuffa nu under en lång tid som i somras exempelvis när vi var helt ur rytm och pojken ville inte lägga sig förrän 11 på kvällarna. När vi så bytte från spjälsäng till vanlig säng i juli var vi tvungna att börja ligga bredvid han så att han inte sprang upp hela tiden ända tills han hade somnat. Ofta har detta tagit över en timme och nästan varje kväll så har man själv däckat. Detta har varit en bra lösning när vi båda har varit hemma och kunnat ta varannan kväll och kunnat väcka den som somnat.

Sedan Melvin kom så har jag gått och gruvat mig för den dagen som R jobbar borta vilket är ganska ofta för då måste jag ha ansvaret över bägge grabbarna. Fram till idag så har det dock gått jätte bra eftersom Melvin brukar ha sin sovtid precis vid läggningsdags och han har legat i vagnen utanför sovrumsdörren så jag ska höra om han vaknar. Men idag så ville ingen utav pojkarna sova =(.

Efter mycket spring fram och tillbaka så kom jag på en idé att jag skulle hämta en fåtölj och ställa in bredvid sängen. Sen så satte jag mig där med Melvin i famnen och höll Josef i handen tills han äntligen kom till ro. Jag hade förväntat mig mer kamp än det faktiskt blev och vid 21:30 så sov han. (1 ½ timme efter vi började) Det är fortfarande alldeles för sent men ändå en stor seger för mig.

Nu ska jag pröva att vara konsekvent och sitta i fåtöljen istället för att ligga i sängen och om några veckor så kan jag kanske flytta den närmare och närmare dörren tills jag tillslut kan sitta utanför och surfa på datorn medan han försöker somna.  Det är ett tag dit men nu känns det som att jag har hittat ett sätt som jag tror kommer att fungera.

Sen så kommer Josef springande till vår säng mitt i natten men det tycker jag att han kan få fortsätta att göra.