Kategori: Allmänt

Just nu

Febrig minsting har vi haft här hemma de senaste dagarna men nu verkar det som att det börjar vända. Tråkigt för han när vi andra idag gick iväg en stund till våra grannar för att fira deras minsta kille som fyllde ett år. En ettåring som själv får äta en tårtbit är bland det sötaste som finns. Grädde och sylt runt hela ansiktet och med ett leende som går från örsnibb till örsnibb.

Vi har även börjat se en serie när barnen somnat som jag vill rekommendera till er. Den heter Orphan Black och första säsongen finns i alla fall på Netflix.

I övrigt så är det väll jämna plågor, var och körde ett mix gympapass här i byn igår och för att återfå balansen så gottar vi idag med lite chips.

Trevlig kväll!http://cdn1.nflximg.net/images/3031/8143031.jpg

Tidningsreportage

I veckan så är vi med i ett reportage i tidningen Allas. Jag tycker att det blev en fin artikel och är ni nyfikna så spring och köp…

Fotografen tog fler fina bilder på oss som jag nu fått tillåtelse att dela med er.

Önskar er alla en trevlig helg! Själva är vi påväg till badhuset hela familjen för det är sista gången det är habiliteringsbad och då får även syskon vara med.

20140411-154242.jpg

20140412-194030.jpg

20140412-194042.jpg

Sidled

Måste bara få berätta att vi nådde en ny milstolpe idag, Melvin tog nämligen sina första steg i sidled. Lutande mot soffkanten som han för övrigt ställt sig upp mot själv, försökte han närma sig apelsinen som låg en meter bort. De allra flesta barn kan bemästra denna utmaning före ettårsåldern men för oss så kom det alltså vid ca 18 mån. Heja lilla älskling!

Älskade lilla Annelie

Josefs bästa kompis och tillika vår grannflicka har de senaste månaderna varit sjuk. Med mammans tillåtelse så lägger jag nu upp det hon publicerade i sociala medier så att ni ska få en bild av situationen. Den senaste tiden har jag läst så mycket negativt om sjukvården men detta är ett bevis på att för de mesta så gör de ett fantastiskt arbete.

Måste bara säga att jag är imponerad av sjukvården och vår barnläkare! För mindre än 2 månader sedan så märkte vi att det var något konstigt med Annelis ögon. Vi sökte hjäpl hos BVC och blev direkt skickade vidare till läkare på vårdcentralen, sedan vidare till barnläkare och ögonkliniken redan samma dag. Vi åkte bort över jul och när vi befann oss i Tärnaby på mellandagarna så blev Anneli sämre, hennes högra öga skelade massor och hennes ögonlock såg väldigt trötta ut. Vi ringde sjukvårdsrådgivningen som bad att få återkomma då de skulle konsultera läkare i Umeå. Efter mindre än en kvart så ringde en läkare från sjukhuset i Umeå upp och bad oss komma in redan samma dag. Vi blev inlagda och ryggmärgsprov togs samt att de röntgade hennes hjärna och tog en massa blodprover för att kolla infektioner, bland annat borrelia vilket kan ge liknande symtom och utreda om hon hade några tumörer. Tack och lov hade hov varken tumörer eller borrelia och vi kunde för tillfället andas ut. Vi fick åka hem efter 2 nätter på sjukhuset och helt enkelt bara vänta på alla provsvar. Efter några veckor med en riktigt trött och slö tjej kom svaret, ett av blodproven visade sig vara positivt, hon hade antikroppar i blodet som tyder på att hon har en autoimmun muskelsjukdom. De utredde henne för denna för att hon visade typiska symtom. Det är nämligen väldigt vanligt med hängande ögonlock vid denna diagnos. Vi trodde dock aldrig att det skulle vara just den sjukdomen då den väldigt sällan drabbar barn.. Åtminstone hoppades vi på att det bara skulle vara någon svit efter förkylning eller så. I vilket fall, vad jag ville komma till med allt detta, är att nu, knappt två månader senare, så är Anneli inne på sin andra behandlingsdag av 3 med medicin intravenöst mot denna autoimmuna sjukdom. Och om mindre än 2 veckor är vi kallade till neurologen i Umeå på en träff med både honom och sjukgymnast. Det tycker jag är helt otroligt! Vi har verkligen blivit tagna på allvar sedan första samtalet till BVC gjordes den 20/12 och Anneli har sedan dess både hunnit få sin sjukdom diagnostiserad OCH behandlad! Nu håller vi bara tummarna för att behandlingen fungerar som den ska och att sjukdomen klingar av, vilket de säger är en möjlighet då barn har bättre förutsättningar än vuxna när det kommer till denna sjukdom. Det är tufft att se sin 3- åring orkeslös och trött och att behöva hålla henne hemma för att hon inte orkar vara med kompisarna på förskolan. Men från och med nu är vi övertygade om att det bara kan bli bättre!

Pratkvarn

Melvin är för tillfället inne i en ganska härlig period han håller nämligen på att utveckla talet. Eftersom han fortfarande är väldigt rädd för att släppa taget då vi tränar på att gå så lägger han naturligt hellre fokus på detta.
Ord han säger nu är;
Mamma
Pappa
Memin-melvin
Ohe-Josef
Aja-Maja (vår katt)
MA-mat
Nehe eller nää – nej
Jaha eller jaa – ja
Boh-boll
Maa-tomat
Dä-där
Eha-mera
Hej-hej
Hejå-hejdå
Vovov-hund
Och säkert något mer som jag inte kommer på just nu.

Storstädning

Efter några veckor av riktigt hårt plugg så skrev jag äntligen sista tentan igår. Det tog fyra timmar och blev 13 handskrivna sidor i arbetsmiljörätt. Skönt att nu få några dagars vila innan de nya kurserna börjar om.
Huset här hemma och då framför allt städningen har varit eftersatt och idag så tog vi tag i det hela. Soffan åkte fram och därinunder fanns det mycket spännande saker enligt Josef. De flesta rum fick en genomgång men det tar ett tag och städa ett hus och vid 15 så dök våra vänner Olov och Sofi upp med sin son Hjalmar så då tog vi en paus. Vi får fortsätta imorgon helt enkelt. Melvins rum ska ordnas till den närmsta tiden och förvaring, gardiner och ev annat småpyssel ska köpas in. Som det är idag så leker vi bara i josefs rum men jag vill att även melvin ska få det lite mysigt och plats för hanns saker.
Barnen somnade i soffan idag så vi lyfte bara över dem i sina sängar. Nu slappar jag och R i soffan framför en film men jag känner mig riktigt slut och försöker hålla mig vaken genom att samtidigt blogga. Imorgon så är det då min tur att få sovmorgon och det ska jag ta tillvara på. Trevlig helg!

20140118-225827.jpg

Tillbaka

Som ni förstår så har mycket hänt sedan jag skrev här sist och det har varit en tung period. Men nu börjar allt sakta men säkert reda ut sig och krafterna återkomma.

Det är ca två veckor sedan som barnens farmor var med om en allvarlig olycka där hon brände sig svårt i ansiktet, hals och händer. Det är ett mirakel att hon lyckades ringa sin dotter som sedan ringde mig. Jag var snabbt på plats och körde hon mot lasarettet samtidigt som jag talade med SOS. Jag han nästan hela vägen fram (2 mil) innan ambulansen mötte oss och tog över. Antingen så körde jag jäkligt fort eller så störde vi mitt i fikat? Men hon kom fram och fick snabb vård vilket var det viktiga. Ganska så direkt så beslutades det att hon skulle flyttas till brännskadeavdelningen i Uppsala där hon har varit fram till nu. Det finns inte längre några livshotande skador och vi kommer att få behålla vår älskade farmor. Idag så flyttas hon hem till Skellefteå och efter middagen så ska jag ta med mig barnen och åka dit för att ge hon lite pussar. En professionell och snabb vård har bidragit till att utseendet till stora delar har gått att återställa.

Mitt i denna kris så har livet trots allt fortsatt och R som de första dagarna var nere hos sin mamma återkom för att hjälpa till hemma och jobba. Min mamma kom upp till oss första helgen efter olyckan och hjälpte till med markservicen vilket jag uppskattade enormt.

De senaste två veckorna har dessutom varit tentaveckor så min sista energi har jag spenderat framför skolböckerna. Byggtekniken tror jag att jag klarade medan matte tentan som jag gjorde igår gick totalt åt skogen. Det är väll inte hela världen om det blir en omtenta även fast jag inte tycker om att misslyckas.

Sen så har vi varit till Umeå igen för att träffa ortopedläkaren och teknikern. De beslutade att den bästa behandlingsmetoden för Melvins skolios just nu är att fortsätta använda korsetten så mycket som möjligt. Lite modifiering med ökat tryck på vissa punkter såg teknikern också till att fixa. Uppföljning på utvecklingen blir när vi kommer hem från USA resan.

Sen så har vi självklart gjort en hel del annat som att besöka en nyfödd liten bebis, varit på kalas och stökat bort det sista i trädgården. Kameran har åkt upp några gånger och resultaten ser ni nedan.

Paus

Jag vill bara meddela att jag kommer från och med nu att ta en paus i bloggandet och återuppta när jag känner att styrkan och kraften är tillbaka igen.

Vi har drabbats av en stor familjetragedi vilket jag inte närmare kommer att gå in på men jag mår för tillfället inte vidare bra. Det är inte barnen eller min sambo som är sjuk vilket kan vara viktigt att tillägga, men en nära anhörig är svårt skadad.

Jag tror säkerligen att ni har överseende och när det värsta chocken har lagt sig så kanske jag berättar mer.

Stor kram till er alla och pussa lite extra på era anhöriga ikväll!

Innedag

Nu är klockan så mycket att det snart är dags för pojkarna att sova och jag kom precis på att vi inte varit utanför dörren idag. Eftersom vi fick trevligt besök av våra fina grannar (John och mamma Maria) så har vi i alla fall inte på oss pyjamaser, vilket nog annars hade varit möjligt. 😉