När man är inskriven i habiliteringen så träffas man regelbundet och har individuella planeringsmöten för barnen. Man kan säga att det är en typ utav utvecklingssamtal där målet är att anpassa vården efter individens behov. Så fort barnen blir äldre så är tanken att de själva ska få vara med och påverka vilka mål som ska sättas och vilken hjälp som de vill ha.

Vårt möte idag var med psykologen Erika och arbetsterapeuten Åsa. Vi började med att gå igenom föregående plan för att se om vi nått alla uppsatta mål. Därefter så pratade vi om livet just nu. Den fysiska hälsan för Melvin, utveckling och stimulans. Även vår psykiska hälsa och familjesituationen i stort pratade vi om. Vi hade inte så mycket att tillägga på dessa punkter men jag tycker att det är jätte bra att de även bryr sig om syskonen och deras välbefinnande. Sen så pratade vi om förskolestarten och ifall det behövdes information till personalen och speciella hjälpmedel. (som en till barnstol) Att lämna iväg sitt barn till andra vuxna när du under ett års tid nästan aldrig lämnat dess sida är en skrämmande känsla för de flesta mammor skulle jag tro. Och även om jag känner personalen väl och litar på deras kompetens så surrar det många tankar i huvudet. Vi kom då fram till att vi ska ha ett möte med dem i maj så att vi alla är väl förberedda inför hösten.

I det stora hela så gick mötet väldigt bra och skulle jag komma på något efter resans gång så är det bara att ringa så ordnar det sig nog.