Jag hade en härlig upplevelse med Josef nu på kvällskvisten. Vi var över till grannen och lekte lite när Josef plötsligt undrar var deras andra hund är någonstans? Anita svarar då att hunden tyvärr blivit så gammal och därför dött och är nu i himlen. Josef snart 4 år går då ut på gatan och jag går fram till han för att se vad han ska göra. Han tittar upp mot himlen och säger ”jag ser inte hunden mamma” jag vet inte vad jag ska svara utan säger att han är högt högt upp så man kan inte se hon. Då svarar pojken ”lika högt upp som en rymdraket?” Då kan jag inte hålla mig längre utan frågar om han kommer ihåg när vår katt dog? Sen berättar jag om när vi grävde ner henne och där ligger hon och vilar.
Det svaret köpte han fullständigt och sprang iväg igen och fortsatte leken.
Det är inte så lätt när man själv inte tror på himlen och helvetet men vad ska man göra…
Funderingar om döden
kategorier: Okategoriserade