Det finns så mycket som man kan lära sig av livet.
Måste bara få berätta att vi nådde en ny milstolpe idag, Melvin tog nämligen sina första steg i sidled. Lutande mot soffkanten som han för övrigt ställt sig upp mot själv, försökte han närma sig apelsinen som låg en meter bort. De allra flesta barn kan bemästra denna utmaning före ettårsåldern men för oss så kom det alltså vid ca 18 mån. Heja lilla älskling!
Idag så fick jag sätta mig ner med en av Melvins fröknar och prata igenom hur allt fungerar på förskolan. Hur trivs han? Vad gillar han att göra? osv. Allt känns bra med förskolan just nu och det var även deras uppfattning. Melvin är en glad och social liten kille som är duktig på att kommunicera och berätta vad han vill.
Josef i sin tur var så söt när jag lämnade honom. Han sprang raka vägen fram till sin kompis Casper och gav han en stor kram. Anledningen till att han var så glad är att Casper äntligen efter många veckors prat kom hem och lekte hos oss igår kväll. Torsdagar har annars varit ett problem med lämningen eftersom han blir så svartsjuk på Melvin som får gå raka vägen till gympasalen och leka. Men idag så hade jag två lyckliga små pojkar som vinkade glatt då jag gick.
En liten video från i förrgår lägger jag också upp då vi testade nya appar på ipaden.
Efter middagen i lördags så åkte vi hem till Anders och Lovisa som vi var i USA med. Vi fikade och såg melodifestivalen. När barnen som då busat på ett tag somnat gott i soffan så slog vi igång filmen Flykten från Alcatraz. Eftersom det inte var speciellt länge sedan som vi fysiskt var där så tyckte jag att det var extra roligt när man kände igen sig i miljön. Dessutom var det en riktigt bra film som jag rekommenderar varmt. Produktionsåret för filmen var 1979 vilket nu är ett tag sedan, men det är en film som kommer att hålla i många år till. 
Skolios i sig är inte så ovanligt men inte trodde jag att världens snabbaste man hade det. Det kanske inte är så mycket förskjutning men ändå!
Jag kom precis på att idag blir Melvin 1 1/2 år. Grattis på din halvdag älskade lilla unge! Josef blev 3 1/2 den 1 februari och även han får en liten puss i efterskott.
Två små hjältar har vi hemma idag. Föreställande spindelmannen och power rangers. (Svårt att inte få suddiga bilder då det är full rulle hela tiden).
Igår så var det då alla hjärtans dag, en dag som enligt mig är till för att ge lite extra uppskattning till sina nära och kära. Ett kommersiellt påfund då varje dag borde vara en hjärtedag, och de senaste åren så kan jag erkänna att jag dissat denna dag ganska hårt. Men i år så fick jag ett ryck och eftersom pappa R varit borta sen i måndags så ville jag hitta på något roligt. Barnen som var lediga från förskolan åkte med mig till affären för att handla lite mys inför kvällen. Vi köpte lite ingredienser så vi kunde göra bakelser och baka egen pizza till middag. Sen så gjorde vi ett besök på den lokala inredningsaffären. Där fick vi syn på vita små hjärtan och en liten sten som det stod pappa på. Barnen fick när vi kom hem dekorera hjältarna som de ville med färg och glitterlim. De var så stolta och pappa blev jätte glad då han kom hem.
Det blev lite tajt att hinna till Melvins habiliteringsbad så vi hoppade över det och hade en lugn eftermiddag/kväll hemma istället.
Stor kram till alla er där ute och hoppas ni hade en bra dag oavsett om den firades eller inte.
Istället för att åka och köpa en stor godispåse att tröstäta efter tentan så gjorde jag ett besök i stans legobutik. Det är en liten specialbutik som är en av fåtalet i landet. De säljer Lego i alla dess varianter och har ett extremt brett sortiment. Dessutom så har de utställningar av färdigbyggda kreationer. Jag måste ta med Josef dit någon gång för jag tror verkligen att han skulle uppskatta det lika mycket som jag gör.
Men lego är dyrt så det blev en liten förpackning denna gång, men nu har vi något att pyssla med under morgondagen då barnen är hemma.
Jag rekommenderar alla legofantaster att åka dit och om inte plånboken tillåter det så kan man ju alltid beundra och drömma.
En liten parentes som bevisar att butiken är unik är att till och med legofantasten Stefan Holm har gjort sig besväret av ett besök.
Josefs bästa kompis och tillika vår grannflicka har de senaste månaderna varit sjuk. Med mammans tillåtelse så lägger jag nu upp det hon publicerade i sociala medier så att ni ska få en bild av situationen. Den senaste tiden har jag läst så mycket negativt om sjukvården men detta är ett bevis på att för de mesta så gör de ett fantastiskt arbete.
Måste bara säga att jag är imponerad av sjukvården och vår barnläkare! För mindre än 2 månader sedan så märkte vi att det var något konstigt med Annelis ögon. Vi sökte hjäpl hos BVC och blev direkt skickade vidare till läkare på vårdcentralen, sedan vidare till barnläkare och ögonkliniken redan samma dag. Vi åkte bort över jul och när vi befann oss i Tärnaby på mellandagarna så blev Anneli sämre, hennes högra öga skelade massor och hennes ögonlock såg väldigt trötta ut. Vi ringde sjukvårdsrådgivningen som bad att få återkomma då de skulle konsultera läkare i Umeå. Efter mindre än en kvart så ringde en läkare från sjukhuset i Umeå upp och bad oss komma in redan samma dag. Vi blev inlagda och ryggmärgsprov togs samt att de röntgade hennes hjärna och tog en massa blodprover för att kolla infektioner, bland annat borrelia vilket kan ge liknande symtom och utreda om hon hade några tumörer. Tack och lov hade hov varken tumörer eller borrelia och vi kunde för tillfället andas ut. Vi fick åka hem efter 2 nätter på sjukhuset och helt enkelt bara vänta på alla provsvar. Efter några veckor med en riktigt trött och slö tjej kom svaret, ett av blodproven visade sig vara positivt, hon hade antikroppar i blodet som tyder på att hon har en autoimmun muskelsjukdom. De utredde henne för denna för att hon visade typiska symtom. Det är nämligen väldigt vanligt med hängande ögonlock vid denna diagnos. Vi trodde dock aldrig att det skulle vara just den sjukdomen då den väldigt sällan drabbar barn.. Åtminstone hoppades vi på att det bara skulle vara någon svit efter förkylning eller så. I vilket fall, vad jag ville komma till med allt detta, är att nu, knappt två månader senare, så är Anneli inne på sin andra behandlingsdag av 3 med medicin intravenöst mot denna autoimmuna sjukdom. Och om mindre än 2 veckor är vi kallade till neurologen i Umeå på en träff med både honom och sjukgymnast. Det tycker jag är helt otroligt! Vi har verkligen blivit tagna på allvar sedan första samtalet till BVC gjordes den 20/12 och Anneli har sedan dess både hunnit få sin sjukdom diagnostiserad OCH behandlad! Nu håller vi bara tummarna för att behandlingen fungerar som den ska och att sjukdomen klingar av, vilket de säger är en möjlighet då barn har bättre förutsättningar än vuxna när det kommer till denna sjukdom. Det är tufft att se sin 3- åring orkeslös och trött och att behöva hålla henne hemma för att hon inte orkar vara med kompisarna på förskolan. Men från och med nu är vi övertygade om att det bara kan bli bättre!Dagen har till stora delar spenderats i soffan framför OS, med skolböckerna i knät och en stor kopp kaffe. Nu tror ni säkert att det inte blev så mycket pluggande men faktum är att jag har tenta i matematik på torsdag så mellan sprintåken var jag extremt fokuserad…
Jag hämtade pojkarna vid 15.30 och väl hemma så har vi lekt med tågbanan, badat, ätit rester från gårdagens middag och sett lite tv. Farmor kom över och hängde med oss en stund också.
Vid läggning så har nu Josef kommit på den smarta idéen att när jag lägger Melvin så vill även han vara med. Då får han sitta i min famn på kudden intill sängen och lyssna till musiken. Två kvällar i rad har han nu somnat i denna position och jag har bara behövt lägga över han i sin säng då Melvin också gett upp. Jag försökte idag att få Josef att lägga sig på madrassen bredvid sängen men efter 2 min så konstaterade han att det var mysigare att få gosa med mamma. Melvin som ska vara i min famn gärna dygnet runt skäl mycket gostid från storkillen, och då jag är själv med barnen så tycker jag att detta är en perfekt lösning för oss just nu.
Att OS nu dragit igång märks ganska tydligt i vårt hem. Tv har varit igång sen invigningen och vi har fått se bland annat två svenska OS silver och tävlingarna i snowboard. Men förutom massa sport så har vi även lagat god mat (bl.a. egna hamburgare och äppelkaka) samt varit på Los 4-års kalas. En vanlig men trevlig familjehelg skulle jag nog sammanfatta det som.
