Igår kväll så slog febern till på Melvin. Jag tyckte att han var lite smågrinig och mammigare än vanligt så jag gick och kollande. Mycket riktigt så visade termometern 39,1 så det var inte så konstigt. Febertopparna har legat runt 40 grader och hela natten var han som en kokande orolig kamin.

Det är nog inte feberns förtjänst att Melvin nu äntligen har kommit på hur han ska vända sig från mage till rygg. Han kämpar så att han blir alldeles röd i ansiktet men lyckades flera gånger både idag och igår. Snart så kanske vi har en liten rullande dammsugare här hemma!

Jag hoppas verkligen inte att det är sjukdomar på väg in i hemmet men natten lär nog visa. Jag hade två ledsna killar ikväll som grät om vart annat i en timme innan de kom till ro. Varför vet jag inte och det är så frustrerande när de är för små för att kunna berätta. Ingen av dem hade feber men Josef pekade på många kroppsdelar och sa aj aj. De fick då varsin Alvedon så jag hoppas den lindrar.

Jag tog en ganska fin bild på Melvin idag när han satt på leksaksbilen. Han var så nöjd och ville att jag skulle köra han runt runt i huset. När jag lyfte av han så började han att gråta och slutade inte förrän han fick sitta igen. Åh hjälp! Ska han redan börja köra med sin stackars mamma. Det som imponerade på mig var att han verkligen klämde åt med benen för att hålla balansen och sitta kvar.

Nu så kan jag äntligen skriva att Melvin numera kan sitta alldeles själv. Tidigare så har han klarat korta stunder på några sekunder innan han tippat över. Men nu om jag sätter ner han så sitter han lätt 5 min och tittar eller leker med någon leksak. Sen så kan det ju självklart dyka upp något intressent bakom ryggen och än orkar inte magmuskulaturen med detta och fallet är ett faktum. Det är en tålig liten kille det här för det är sällan det kommer tårar trots att bakhuvudet dunkar ner i mattan. Men jag måste nog införskaffa en ful tyghjälm så att de små hjärncellerna inte tar allt för mycket stryk.

Vi var en sväng till öppna förskolan idag, och att få sitta och titta på de andra barnen var nog väldigt motiverande för man såg riktigt hur ögonen tindrade när han själv kunde vara lite delaktig. Jag fick då surra med brudarna och dricka kaffe så vi är båda rätt nöjda och glada nu när vi landat här hemma igen. 

Efter en trög start på dagen så har tvättmaskinen fått jobba hårt här hemma. Josef vaknade då på ett strålande humör och jag märkte inte av nattens otrevligheter ett dugg. Men självklart så fick han stanna hemma och följde med oss in till lasarettet och för att handla.

Idag så hade vi nämligen en tid inbokad på röntgen för att göra en ny koll av Melvins höfter. Erna vår barnläkare är nämligen väldigt mån om att de utvecklas normalt eftersom de kommer att belastas mer än vad exempelvis mina gör. Det finns inget som indikerar på att de inte gör det men läkarna vill väll vara extra noggranna. Det blev en ganska så snabbt besök eftersom röntgen avdelningen sköts som ett rullande band med patienter in och ut hela tiden. Melvin var jätte duktig och låg helt stilla trots att vi höll fast bägge bena i raklångt läge. Det som är lite tråkigt vid sådana här besök är att man aldrig får veta hur bilden såg ut bara om den blev bra eller inte. Utan man får glatt vänta på ett telefonsamtal eller brev när läkaren gått igenom bilderna. Men jag känner mig inte det minsta orolig.

Efter lasarettet så stannade vi till och åt hamburgare innan vi åkte till ICA för att handla. Allt flöt på smidigt tills vi kom till kyldisken och jag plötsligt ser hur Josef böjer sig framåt. Jag hinner inte reagera innan det är försent men tur i oturen så kom det i overallen och inte i kundvagnen. Snabbt upp ur kundvagnen och halvspringandes tar jag mig till toaletten. Torka, trösta och småskratta åt eländet är det enda jag kan göra. Morfar betalar varorna medan jag sliter av han kläderna. Det går inte att åka hem iklädd enbart blöja i minus sex grader så jag försöker torka av kläderna så gott det går. Jag förstår ingenting, hela förmiddagen så har han varit hur pigg och glad som helst men tydligen inte helt frisk ändå. Ni kan tycka att jag är dum som drog med han in till stan men jag trodde verkligen att han var frisk. Efter två timmars vila så vaknar han igen lika pigg och glad så jag fattar inte vilken konstig bakterie som är där inne. Ingen mer har kommit efter det och klockan är snart 23:00 så jag håller tummarna.

För att få lite luft på eftermiddagen så går vi ut och leker lite i snöhögarna vilket kändes väldigt välbehövligt för oss alla tror jag. Det har nämligen varit en fantastisk dag med strålande sol och prognosen för imorgon säger att vi ska få mera D-vitamin att lapa i oss.

Kvällen har varit lugn. Jag och Josef har badat bort alla rester av maginnehållet och så har vi myst i soffan och inväntat pappa. Pappa har nämligen varit borta och jobbat sen i måndags morse och vi har längtat så efter han. Jag fick två överlyckliga men trötta pojkar när pappa äntligen kom hem en stund efter att Gladiatorerna börjat. Puss och kram och sen hopp i säng.

Nu så säger även jag god natt och hoppas att ni får en trevlig helg!