Ikväll så knackade det på dörren och när jag öppnade så stod tre spöken i dörren.

”Bus eller godis” skrek de åt oss. Va? tänkte jag högt för mig själv medan jag gick till skafferiet för att leta fram dumbleklubborna. Vilken tur att jag hade nått hemma för barnen såg ut att vara på bushumör.
Men det är väll inte idag som de ska gå omkring och busa? I lördags och även igår så vet jag att det gick omkring små spöken på gatorna och det skulle inte förvåna mig om det även kom några på lördag.
Jag tycker att det här Hallowen firandet har spårat ur totalt. Barnen har ju ingen aning om när de ska gå runt om de nu nödvändigtvis måste göra det.
Ta bort denna fjantiga nytradition omedelbart eller sätt upp tydliga regler så att folk fattar. Det är min bestämda åsikt.

På lördag så är det då allhelgonafton och då ska vi tända ljus på kyrkogårdarna och tänka på alla bortgångna själar. Vi ska definitivt inte springa omkring och tigga godis! Det ska barnen göra någon annan dag, men vilken???

Nyss hemkommen från en trevlig spelkväll med fina brudarna i byn.
Jag har träningsvärk i skrattgroparna för några konstnärer är vi inte!

Ikväll så spelar Skellefteå och vi fick lite främmande av två trevliga konstaplar. Jag är fullständigt ointresserad av denna sport men det är roligt med sällskap och barnvakt.

Svärfar har idag bott 40 år i Sverige så därför har han bjudit ut oss på restaurang för att fira. Han var en utav de första invandrarna som kom på 70-talet i hopp om att Sverige hade bättre arbetsmöjligheter än i Tunisien. I Skellefteå så var man definitivt inte van med människor från andra länder och här så blev han snabbt en snackis bland folk. Som 14 åring började han sin karriär som svetsare så han hade stor kompetens och yrkeskunnande och jobb fanns det gott om. Till att börja med så arbetade han med att tillverka släpvagnar men har sedan 35 år tillbaka arbetat på Bilbolaget och är idag en utav Sveriges absolut bästa ramriktare.

Nu så börjar han närma sig pensionen och längtan till Tunisiens varma klimat gör sig påmind. Men jag hoppas och tror att längtan till barn och barnbarn är större för vi vill ha vår farfar nära. Nog förstår jag om han skulle vilja spendera lite mer tid i sitt hemland än vad som tidigare varit möjligt för det hade inte jag heller tackat nej till men det får inte bli mer än någon månad per år. Nu så har han ju bott 40 år i Sverige och 20 år i Tunisien så även om han skulle förneka det så kallar jag han då för ”svensk”.

Ni som känner oss väl vet hur mycket vi kämpar för att få till läggningsrutinerna utav storkillen. I ett halvår så har vi försökt att göra så att han ska känna sig trygg med sin nya säng och vilja somna själv.

För er som inte vet så kan jag kort berätta att till en början så var vi tvungna att ligga bredvid han och nästan hålla fast han tills han somnat. Det kunde ta 1 1/2 timme innan han äntligen kommit till ro. Sen Melvin föddes och R börjat jobba igen så var det inte hållbart att göra på detta vis eftersom Melvin kunde vara vaken och då ville sitta i famnen. Då beslöt vi oss för att ställa en stol bredvid sängen och sitta bredvid tills Josef somnat. Detta höll vi också på med i några veckor och tillslut så förstod han att man inte fick klättra ur sängen. Det tog dock fortfarande ca 1 timme innan han somnat. För några veckor sedan så flyttade vi stolen till anda änden utav rummet, närmast dörren. Detta har gått bra, han har inte klättrat ur och efter 45 minuter så har han somnat.

Idag så tog vi nästa steg och placerade stolen precis utanför dörren. Till en början så trodde jag att det skulle bli katastrof eftersom det blev lite tårar och han sprang upp flera gånger för att se så att jag verkligen satt där. Vid varje tillfälle så följde jag bara tillbaka han till sängen igen och stoppade om han utan att prata för mycket. Detta upprepades nog 20 gånger innan han tillslut lade sig ner och slappnade av. Innan musikskivan som vi alltid brukar sätta på vid läggdags var slut så kunde jag höra att han kommit in i en annan andning och somnat in. Jag tror att killen var trött eftersom tidsomställningen gjorde att det blev en timme senare än vanligt men jag är ändå förvånad att det gick så bra. Nu så ska vi fortsätta läggningarna på detta vis i några veckor innan stolen åker bort för gott.

För tillfället så finns det bara ett sätt att få storkillen att vila dagtid. Det är när han får somna in i bilen som han kan komma till ro. Vi har sedan länge gett upp att försöka söva han i vagnen och framför tven så har det gått bra ett tag men nu så är även det kört.
Pojken är för liten för att helt sluta med dagvilla men det har varit ett himla mäck att få till det. På förskolan så lyckas de ibland och ibland inte och de dagar som han inte vilat så är kvällarna inte roliga.
Igår när jag var och storhandlade så glömde jag helt bort mjölken vilket är en mycket viktig vara i vårt kylskåp så det fick bli en tripp till Ica och en perfekt vilostund tänkte jag.
Jag tror att alla på affären skrattade gott åt mig idag eller tyckte fruktansvärt synd om mig för inte hade Josef somnat när vi kom fram inte. Melvin hade jag också tagit med mig för även han tycker om att sova i bilen. Nu så var jag tvungen att gå in med Melvin i bilbarnstolen och en övertrött Josef som självklart skulle köra egen kundvagn. Allt gick bra tills ungen kom på att han skulle till godisdisken. Nej sa jag bestämt, inte idag! Och jäklar vilket liv det blev. Storgråtandes bär jag han under ena armen och bilbarnstolen i andra medan jag med knäna försöker köra kundvagnen mot kassorna. Väl vid kassorna så håller jag fast Josef med knäna samtidigt som jag försöker betala och nu så har även Melvin börjat gråta… Tre djupa andetag och en snäll kassörska som hjälpte mig packa varorna gjorde att jag fick nya krafter att ta mig till bilen.
På vägen hem somnade pojkarna gott och Josef får nu sitta kvar en stund innan jag ska gå och plocka in han.

Hur jävla bra kan man vara? Jag rös över hela kroppen när hon nyss gjorde sitt framträdande i tv programmet Så Mycket Bättre. Med vilken känsla, röst och artisteri som hon framför sina låtar. Jag är mäktigt imponerad. Jag kan förstå titeln på programmet för jag tycker då att denna tolkning utan Pughs låt var 100 gånger bättre än originalet. Men jag har alltid tyckt om denna tjej ända sedan jag hörde henne första gången på Trästocksfestivalen för några år sedan.
Det är roligt att det är en sådan enorm blandning utav artister i år. Både välbekanta ansikten men även några främmande. Darin sjunger i skrivande stund sin tolkning utav Stockholm stad i världen och den måste jag tyvärr dissa fullständig. Jag tyckte att han förstörde låten helt och det var otroligt dåligt.
Nu så ska jag sluta skriva och koncentrera mig på resterande del av programmet.
God kväll på er!

När jag kom hem så får jag veta att största killen har feber och har legat i soffan hela dagen. Han kände sig hängig redan igår men jag hade trott att det skulle gå över om han fick sova ut och vila lite. Nu så blev vi tvungna att ringa och lämna återbud till middagen som vi var bjudna på och känns jätte trist. Jag har sett fram emot det hela veckan men det vore ju inte så snällt att smitta familjen när de ska till Barcelona på måndag. Vi får helt enkelt ta det en annan gång.
Det blir kanske pizza till middag istället.

Det var en kylig morgon idag. Men med lite varma kläder och bra sällskap så trotsade vi kylan och gick broarna runt. Sen så gick vi hem till Sofie, tände en brassa och åt lunch. En mysig start på dagen och smågrabbarna blev då trötta och har nu somnat in gott.

Ett besök på öppnaförskolan och ett pass babyrytmik fick mig att vakna till idag. Sen så följe Åsa och lilla Vera med hem och åt lunch. Det händer så mycket på två månader att det är läskigt. Melvin kändes som en riktigt stor kille i jämförelse med Vera. Det var så mysigt att få gosa lite med tösen för de luktar ju sååå gott i början. Nu ligger Melvin i min famn och pratar, öhh, oooo, ejjjj låter det och så skrattar han emellanåt. Måste ta och spela in ljuden någon dag så att ni får höra.
Men nu så ska vi då strax klä på oss och gå och hämta storebror.