Det finns så mycket som man kan lära sig av livet.
Jag är så arg på mig själv så jag kan dö. Jag har ju helt glömt bort att Missoni släppte sin kollektion idag på Lindex och när jag tittar på nätet så är allt redan slutsålt. FAN FAN FAN. Imorgon så måste jag stå och hänga på dörrarna till Lindex affär för att se om något fortfarande finns kvar eller om allt redan är borta även där.
Äntligen! Förhoppningsvis sista gången för i år som gräsmattan blir klippt.
Varför blir jag alltid lika glad när jag får dessa tidningar i brevlådan? Jag borde ju kunna alla tips vid det här laget…
Att fynda kan man gör på många olika sätt, med hjälp utav rea, kuponger eller ta tre betala för två principen. Sedan jag fick barn så har jag blivit helt besatt utav kuponger utav alla dess slag. Som idag till exempel när jag handlade blöjor på Ica. Då var det 50 kr rabatt om man köpte 2 paket. Sedan så hade jag med mig en rabattkupong på 70 kr som man fick nyttja om man handlade tre paket. Nu blir det lite matte för er: Varje paket kostade 69 kr/st och jag köpte 4 paket. Detta skulle ha blivit 276 kr. Nu fick jag 100 kr + 70 kr i rabatt och fick istället betala 106 kr dvs 26,50 kr/paket. Så från 69 kr till 26,50 kr/paketet tycker jag blev en riktigt bra affär. Så till alla ni där ute som tycker att jag är fjantig med mina kuponger kan tänka om för ibland så gör jag riktigt bra affärer.
Josef har de senaste dagarna börjat kalla mig för Inda vilket är hans ord för Linda. Detta uppskattas inte! Jag vill för tusan inte att mitt barn ska kalla mig vid mitt förnamn. Det är ju en utav privilegierna när man blir förälder att få höra orden mamma och pappa. Varför gör han såhär? Är det nån typ av frigörelse? Eller är det bara så att han hör alla andra säga mitt namn? Flera andra föräldrar i min närhet har samma bekymmer med sina barn så det kanske är den nya flugan just nu? Nä nu får det vara slut på dessa fasoner jag heter från och med nu enbart mamma.
Idag så har vi haft en dagsutflykt till Umeå för att besöka genetiken. Vi fick träffa en läkare som skulle bedöma ifall vi behöver göra en genetisk utredning kring Melvins dysmeli. Hon undersökte pojken samt frågade lite om vår släkt. Varken jag eller R har någon i släktleden som har några genetiska sjukdomar så det är i princip uteslutet att det ska ha med det att göra. Däremot så ska de göra ett ultraljud på njurarna och hjärtat för att utesluta det helt men det blir om några veckor. Med andra ord så var det ett kort men informativt möte som inte gav nått mer än vi redan visste men det var ändå skönt att ha åkt dit. Efter sjukhusbesöket så åkte vi in till stan för lite shopping innan vi tillslut åkte hem till Britt-Mari för middag. Josef den rackarungen som legat och krupit på golvet i affärerna blev sjuk och spydde ner halva köksgolvet och fick feber. Nu är kl 8 och vi har satt oss i bilen för hemfärd. Lång, intensiv men rolig dag!
Det är inte ofta som jag är i Umeå och när man ändå är här så måste man ju passa på att shoppa. Dessvärre så måste man även vara på humör och det var jag inte idag. Blev dock några små inköp i favoritaffärerna.
En perfekt avslutning på en underbar men intensiv helg. Massor utav besök av fina vänner och god mat mer har jag svårt att begära. Pappa/morfar körde upp idag och ska stanna hos oss till torsdag så det ska bli jätte mysigt. Nått träningspass han jag också med men det går dessvärre trögt på vågen men det är bara att kämpa på. Innan jag hoppar i säng så ska jag gå och packa väskan för imorgon så drar vi till Umeå!
Tänk för 25 år sedan när det var barnprogram kl 18.15-19.00 varje dag och inget mer. Då väntade man hela dan på att kvällen skulle komma så att man kunde krypa upp i soffan och mysa. Hade man riktigt tur så lät mamma och pappa en titta på en Disney film på videobandspelaren men det var inte ofta. Idag så är det barnprogram på tv dygnet runt och det finns till och med flera olika Barnkanaler. Stackars ungar som inte vet vad de ska se på. Jag vill att vi ska vara ute och springa och leka men ibland så är det mysigt att bara slöa framför burken.
För ganska precis 2-år sedan så satt vi samma gäng som vi är idag och surrade på och drack kaffe men då med små spädbarn liggandes på golvet. Idag så är det inte lika stillsamt men likväl trevligt ändå. Vi har varit duktiga på att hålla kontakten med varandra och även om vi inte ses en gång i veckan som vi gjorde under första året så blir det ändå med lagom jämna mellanrum. Det är jätte kul att fått följa dessa små busungar växa upp, allt från första skrattet, till första stegen och nu börjar de även verbalt uttrycka sig. Hittade en fin bild på datorn från första träffen som vi hade när alla små bebisarna kommit ut. Tyvärr så kunde inte alla vara med p.g.a sjukdomar och annat men så är det när man har småbarn.
