Det finns så mycket som man kan lära sig av livet.
Tänkte att jag skulle pröva att ha Melvin på mage en stund för att se om magknipet släpper lite. Han giillar det faktiskt, men han är en stark gosse och kämpar mycket för att kunna lyfta på huvudet och rulla runt så jag vågar inte lämna han utan uppsikt.
Frost och kallt men strålande sol
Pojkarna chillar i soffan framför Shreck. Nu märks det tydligt att Josef börjar förstå att han är storebror. På eget initiativ så visar han tydligt för mig att Melvin ska sitta bredvid han och sen så lägger han filten över de bägge och pussar han på huvudet. Mitt mammahjärta gråter av lycka!
Som ni säkert redan vet så har elektronik kedjan Expert gått i konkurs vilket är extremt tråkigt. Jag har flera bekanta som arbetar där och mina tankar går idag till dem och deras familjer. Hur som helst så innebär en konkurs att det blir en stor utförsäljning av sortimentet och idag så var det dags för expert. R tyckte absolut att jag skulle åka dit och snäll som jag är så packade jag in barnen i bilen och åkte. Som tur var så skulle även svärmor följa med. När vi kör in på området så möts vi av total kaos, bilar överallt och kön till butiken är flera hundra meter lång!!! Vi ställde oss en stund i kön tills vi insåg att detta är rent vansinne vi kommer aldrig att komma fram. Dessutom så stod det vakter i dörren som släppte in några åt gången. Vi gav helt enkelt upp och gick till blomaffären istället och shoppade. Jag tror inte R blir så nöjd när han upptäcker att det blev massa ljung på trappan istället för en ny tv men det skiter jag i.
Sen Melvin föddes så har vi fått så otroligt många fina blommor och presenter och jag vill passa på att tacka alla så hjärtligt mycket!
För en liten stund sedan så plingade det igen på dörren och i dörröppningen stod en snygg man med en stor blombukett i handen. Gissa om jag blev förvånad, och jag som inte ens har kammat håret idag… Tänk vad snabbt en dålig dag kan bli bra igen =) 
Idag så blev det lite pyssel när Josef kom hem från dagis. Jag bestämde att vi skulle göra våra egna äppelchips. Det är väldigt enkelt, man skalar, kärnar ur och delar så att det blir ringar. Sen så torkar man äpplena i ugnen på låg värme ca 100 grader i sådär en timme. Vill man lyxa till det så kan man hälla lite socker och kanel på och vi prövade en sådan omgång och det blev riktigt gott. Tidigare år så har jag hängt upp ringarna på snören och låtit de torka i pannrummet men det tar ca en vecka så man får inte njuta direkt. Vi testade även detta när vi ändå var i farten.
Tydligen så har jag blivit utvald till att delta i en undersökning angående vad jag tycker om Skellefteå kommun. Så nu sitter jag snällt och bockar för hur nöjd jag är. Jag har inget emot att delta i olika undersökningar men man blir hyfsat less när det är ett helt häfte som aldrig verkar ta slut… Jag gillar dock frågan som ställs om vad jag tycker om dricksvattnet i kommunen. Vad tror de att jag ska sätta för betyg när vi för mindre än två år sedan blev smittade av kryptosporidium och fick koka vårat dricksvatten ett halvår!!! Helt uselt tycker jag för inte fick nån kompensation med sänkt vattenkostnad heller utan vi fick snällt betala vår vanliga räkning. Dåligt Skellefteå kommun!
Jag som har haft så fin hy under hela graviditeten och inte en blemma i ansiktet. Men nu är den där! Denna fula vita äckliga sak som man bara hatar. Hela tonårstiden såg jag ut som en prickigkorv och även i vuxen ålder så har de små rackarna dykt upp då och då. Men sen jag blev gravid med Josef så har jag varit extremt förskonad och den här finnen är ju inget monster men gud så irriterande ändå. Så nu vet ni det!
På eftermiddagen så var R och storebror på badhuset medans jag var hemma och fixade middag. Jag är sååå avundsjuk, jag ville ju också följa med men innan efterkontrollen varit hos barnmorskan så är det tyvärr förbjudet område. Som tur var så tittade Veronica förbi på lite fika och hon hade med sig jätte fina mössor som hon sytt åt pojkarna.
Många barn bland Syriens offer
London. Många av de döda i den syriska regimens attacker i städerna är barn, enligt Amnesty. På landsbygden är mörkertalet stort.
– Situationen är väldigt dålig och förvärras, säger FN-sändebudet Lakhdar Brahimi.
viaMånga barn bland Syriens offer | Nyheter | Aftonbladet.
Jag blir så fruktansvärt ledsen när jag läser dessa artiklar som är i tidningen i princip varje dag. Jag känner mig extremt liten och maktlös. Barn ska inte behöva vara med om sånt här så är det bara, och ändå händer det varje dag i hela världen. Krig, våld och svält förtjänar inte de små liven och inte nån annan heller för den delen.
Själv sitter jag i ”trygga” Sverige vid köksbordet och ammar min lilla älskling och kan inte göra mycket åt denna misär. Jag funderar på alla kvinnor runt om i världen som lever i svält och de som inte kan amma sina spädbarn. Har de pengar till att köpa ersättning eller får de bröstmjölk av någon annan mamma? Jag vet faktiskt inte och jag vet inte om jag vill veta svaret heller. Det finns så många små barn där ute som förtjänar bättre förutsättningar.
Nu blev jag visst lite djup av mig men det är så många tankar som snurrar i mitt huvud. Men kontentan av det hela är att vi alla föds med olika förutsättningar och vi ska hjälpa varandra till att få så bra liv som möjligt.
