Det mesta går faktiskt att laga det krävs bara tid och tålamod.
Kvällens pyssel var att försöka få till snöret till snowracern som gått sönder. Detta är ett jätte vanligt problem och återförsäljarna säljer gärna nya dosor för 149 kr så att man kan byta. Men gör inte det utan pilla loss dosan och använd snöret som inte frasat upp sig eller köp ett nytt. Det var pilligt, tog en timme, bandet är lite kortare eftersom jag var tvungen att klippa av det och nagelbanden blöder. Men tillslut blev det riktigt bra!

Precis då jag skulle ställa mig och paketera köttfärsen i fryspåsar så ringe de från förskolan och sa att Josef hade gjort sig illa och att jag skulle komma på en gång. Väl där satt en gråtandes liten kille bredvid fröken i soffan som höll en kompressor mot hand panna. Han hade ramlat ute på gården och slagit upp ett jack i pannan. Det var lite för djupt för att plåster skulle räcka så det var bara att åka iväg mot vårdcentralen. Så här i efterhand så är jag extremt glad att de fortfarande hade öppet för vi han knappt innanför dörren innan vi fick hjälp. Så efter 15 min var han lagad av doktorn och vi kunde bege oss hem igen. Jämför det med om man hade åkt till akuten och sannerligen hade fått suttit och väntar några timmar.

Fick idag förmånen att köpa 10 kg köttfärs av vår bonde här i byn. Så nu är frysen fylld ett tag framöver. Känns bra att veta att maten man äter är omsorgsfullt producerad.

Idag så är jag faktiskt stolt över mig själv och det är jag inte rädd att säga. Jag har nämligen för första gången i mitt liv kapat betongpannor med en speciell stensåg. Jag mätte först ut hur plattorna skulle kapas med en av barnens färgkritor och sen lyfte jag ner dem från taket. Skyddsglasögon på och men en hög puls så tog jag tag i sågen. Och nog var det lite läskigt då det slungades upp någon liten sten och gnistor som kom men det gick faktiskt hur bra som helst. Nån minut per platta och sen lyfte jag dem på plats igen. Så nu är vårt tak äntligen rustat för att klara en norrländsk vinter.
Imorgon kommer R hem igen efter fem dagars arbete på annan ort och då tänkte jag vi skulle äta gott och mysa och sen på lördag blir det förhoppningsvis att spika upp den sista panelen.

Idag var jag iväg en sväng till stan för att flörta till mig lite hjälp av någon vänlig själ på byggvaruhuset. Jag är faktiskt rätt bra på att få det jag vill och gick därifrån med tre kluvna plankor med rätt vinkel. Vi har prövat hemma flera gånger att få till det men då vi saknar rätt verktyg så har det inte blivit bra. Sen åkte jag förbi plåtslagaren och hämtade upp de tre fönsterblecken som han gjort åt oss.
Avslutningsvis så for jag och handlade lite och som vanligt så är det omöjligt för mig att inte få med något som inte stod på handlingslistan. Idag blev det pärlor och plattor då vi aldrig pysslat med detta tidigare.
Sen han jag även med att spika upp den nya knuten på huset med lite lyfthjälp av barnens farfar. Och några timmar matte blev det innan barnen skulle hämtas.
Vi prövade att bygga med de nya pärlorna då vi kom hem och det var roligt i sådär 20 min för Josef som kanske fyllde halva plattan med pärlor. Melvin tyckte att det var svårt trots att jag köpt de största pärlorna så han roade sig istället med att stapla upp dem på ljusstaken. Sen spelade vi Angry Birds och tittade på Bolibompa och vips så var denna dag slut!

Vi kämpar och kämpar med vår kära vägg på norrgaveln. Snart kommer snön och då måste det vara färdigt. Det tar sådan tid att jag stundtals bara vill slå sönder allt. Men vi tar oss ändå framåt och i helgen så har vi jobbat på bra och satt upp nästan all stående panel och foder kring fönstren. Fönsterbleck, panel ovanför och knutbräderna är det som återstår så målet är inte så långt bort ändå.
Men barnen vill ju ha sin tid och sysslorna inomhus försvinner inte. Dammsugning av poppcornrester från fredagsmyset är ungefär det man hinner få bort.
Jag och Melvin var och badade i fredags på sjukhuset och Josef fick leka själv hos en kompis i lördags vilket uppskattades enormt. R och Melvin fick sin egentid på gymmet, vilket är deras gemensamma aktivitet och jag fick skicka iväg några skoluppgifter.
Helgen avslutades med ett kvällsbad där jag och mina små pojkar kröp ner i det varma badet och lekte med legobåtarna som de byggt. Vi var inte klara förrän 9 så trötta barn lär det vara imorgon men de somnade då lyckliga.

Tiden bara rusar iväg för tillfället. Det är så mycket man vill göra, så många man vill träffa samt prata med och nu sitter jag här på söndagkväll och funderar på vad vi gjorde i helgen egentligen?
Fredagkväll var hemmamys och lördag bestod av innebandymatch, fika hos vänner och middag med svärföräldrarna. Idag skulle vi arbeta på väggen men han sätta upp 8 bräder innan R blev utkallad på övertid. Eftersom barnen var borta så dolade jag på här hemma med radion på högsta volym. Sen kom barnen hem och då byggde vi lego innan vi gick och la oss.
När jag skriver ner en helg i ord så känns det ändå som att vi har gjort en hel del och det kanske är därför jag är trött just nu och allt känns lite luddigt…
Men till alla er som jag vet att jag borde ha ringt till, eftersom det var alldeles för länge sedan vi hördes, så vill jag bara säga att jag tänker på er hela tiden. Jag har inte glömt bort er och saknar er stundtals jättemycket.
Stor kram från en vimsig och trött småbarnsmamma som önskar att dygnets timmar var fler.

Dagen började med att vi lämnade av Melvin på förskolan och sen åkte jag och Josef vidare in mot stan för ett besök hos logopeden. Det var en uppföljning från besöket i våras och tanken var att se hur utvecklingen gått framåt. Vi kunde konstatera att det rent utsagt exploderat för enligt deras tester så var nu inte Josef efter i språkutvecklingen utan snarare lite före sin ålderskategori. Sen att uttalet av svåra bokstäver och Ljudkombinationer inte sitter gör inte så mycket än. Det blir dock ytterligare en koll om ca 6 mån för att se hur utvecklingen gått framåt.
Jag känner mig riktigt glad för hanns skull och det känns skönt att 45 min sagoläsning om dagen gett resultat. Men det har hänt så mycket med denna lilla pojke i sommar och efter tre månaders ledighet från förskolan så märkte även personalen en stor skillnad. Det är inte samma överenergiska kille som ska vara överallt och inte vet vad som är roligast och därför velat göra allt samtidigt. Nu kan man leka en aktivitet , avsluta och sen gå på nästa samtidigt som hela han känns rätt harmonisk och lycklig över tillvaron. Men ett busfrö hoppas jag han alltid kommer vara och idag så lurade han mig totalt. Före/under och efter logopedbesöket så var tårarna nära, ont i örat och jätte trött. Jag tänkte att nu tar vi bara oss igenom detta och sen får du hem och vila. Men så fort vi kom innanför dörren så sken han upp som en sol och frågade vad vi skulle leka? Var inte du sjuk undrade jag? Nä jag lurade dig, var svaret jag fick tillbaka. Har svårt att tro att en 4 åring kan fejka så bra så en kombination tror jag ändå låg bakom. Men att få vara hemma själv med mamma en hel dag händer ju inte så ofta och vi lekte med lego och kröp sen upp i soffan med varsin iPad. Jag lyssnade på matteföreläsningen och han såg film på Netflix. Till middagen så fick Josef ansvara för grönsakerna och han hackade flitigt gurkbitarna som sedan träddes upp på tandpetare. Rätt rolig var det att sitta och äta grönsaker från pinnar och nästa gång så får vi se till att addera fler råvaror.

Nu har jag fått hjälp att få till det här med videopublicering. Så tänkte bjuda på en utav de allra första filmerna på Melvin när han går.

Började en ny kurs i veckan som ska handla om statistik. Som en inledning på kursen så skulle vi se en film om hur statistik använd i praktiken. Den var så grymt bra att jag måste dela den med er. Så får ni en stund över, se och begrunda hur statistik i historien har använts till att kontrollera befolkningen och hur den idag används för att vi ”små” människor ska kunna styra politikerna.

http://youtu.be/g9nvLqLM9Y0