Det är över 10 år sedan som vi bodde i samma stad och vi har varit flera hundra mil ifrån varandra de senaste åren. Ändå så är det som att man tar vid där man avslutade senast. Vi är inte två finniga 16-åringar längre som älskar att festa men vi har ändå lika roligt ihop. Utbildningar, barn och resor är stora livsförändrande händelser men du kommer alltid ha kvar dina rötter från förr.

Jag har fyra nära vänner från min barndom som jag fortfarande har regelbunden kontakt med och även om vi periodvis kan vara dåliga på att höras vid så vet jag att de alltid kommer att finnas där.

Det började med en bråkig morgon när Josef vägrade sätta på sig galonbyxorna. Tillslut så gav jag upp och vi åkte till förskolan ändå. Inne på förskolan så fick han två alternativ. 1: ta på sig overallen eller 2: ta på sig galonbyxorna. Inget dög och vi bråkade i 15 min innan jag tillslut tog på han dem med våld. Då skulle ungen hem! Han skulle absolut inte vara på förskolan och tårarna bara rann. Jag släpade ut han till fröknarna så att han själv fick berätta att han skulle vara med mamma idag. En nöjd kille gick sedan till bilen och satte sig.
Det är första gången som han totalvägrat och min enda plan för dagen var att gå till öppna förskolan så jag tänkte att dit kan han ju gärna få följa med.

Församlingshemmet är i samma byggnad och idag så hade de våfflor till försäljning vilket var perfekt eftersom jag då slapp tänka på lunch.

På ca 1 1/2 år så har jag lyckats fylla mobilens minne. Drygt 3000 bilder och 30 videoklipp rymdes, men nu så är det stopp.

Jag sitter och tittar igenom allt för att se vad jag kan radera men har kommit fram till att jag inte vill plocka bort vidare mycket. Alla små bilder har ett minne och det är ofantligt roligt att se hur tjock jag var för ett år sedan eller de allra första bilderna på Melvin som togs. Jag måste helt enkelt försöks spara ner allt på en hårddisk innan jag raderar.

I snitt så har jag tagit 5,5 bilder per dag vilket visar på hur kär jag är i min mobil eller att jag är lat som inte orkar plocka fram den riktiga kameran. Hur som helst så älskar jag dagens teknik för detta hade inte varit möjligt för 15 år sedan med min tegelstens Motorola..

Det är ingen som fyller år och vi har inget speciellt att fira men vem säger att man inte kan göra en tårta ändå?

Jag skyller på Josef även om jag var snabb på att haka på idén. Han hittade nämligen sin gula lilla bil som vi hade på hans 2-års tårta och kopplade genast ihop med att han skulle göra en ny tårta och bjuda kompisen Lo som då var med på kalaset.  Ända sen i fredags så har han gått omkring och sagt ”Lo, tårta” så jag tänkte varför inte?

Den allra enklaste tårta blev det dock med färdigköpt botten, banan, jordgubbssylt, grädde, hallon och strössel. Vid fyra så kommer de över så då får vi väll se om den blev god eller inte. Men väldigt kul var det att göra!

Mysbyxor och en skön vid tröja (härkomst oväsentligt)

Rubriken borde lyda dagarnas outfit för jag är nu inne på tredje dagen med samma kläder. (Underkläderna har jag faktiskt bytt)
Men skärpning nu Linda! Dags att hoppa i duschen och byta om innan gästerna dyker upp.
Men är man bara hemma och myser med familjen så får man definitivt vara sunkig och det blir ju mindre tvätt att ta hand om

Idag så har vi umgåtts hela familjen och pysslat på med olika saker.
Vi har bland annat rensat ur garderoberna som ska bort, pluggat, tränat, sett film, rullat på golvet, handlat, varit på lasarettet och badat, ätit hamburgare mm.

Att båda pojkarna fick följa med och bada blev en hitt. Melvin var lika glad som vanligt och tjöt av skratt medan Josefs starka vilja och tjurskallighet sken igenom. Men han tyckte om det ändå. Att även R kunde vara med var superkul.

Imorgon så fortsätter vi att röja och dola på. Men nu så väntar jag bara på att pojkarna ska bli trötta så att vi kan slå på en film.

Trevlig helg!